EU-frågor

Industriarbetsgivarnas medlemsföretag är starkt beroende av EU:s inre marknad. De är exportberoende, råvarubaserade och kompetensintensiva och påverkas direkt av EU-lagstiftning. Vi menar att EU måste fokusera på åtgärder som stärker konkurrenskraften och främjar tillväxten i Europa och att EU inte ska lagstifta i arbetsmarknadsfrågor eller sociala frågor. Därför bedriver vi ett aktivt påverkansarbete i dessa frågor också på EU-nivå.

Industriarbetsgivarna påverkar EU-frågor på flera olika nivåer och genom flera organisationer. Vårt påverkansarbete i Bryssel består av direktkontakter med politiker och tjänstemän, ett nära samarbete med Svenskt Näringslivssfären och basindustrins branschorganisationer, samt en dialog med våra fackliga motparter i EU-frågor. Vi medverkar också i den sociala dialogen på EU-nivå.

Grunden för vårt påverkansarbete är vår EU-policy ”Ett Europa med fokus på tillväxt och konkurrenskraft”.

Närbild EU-flaggan mot blå himmel
Foto: Roland Magnusson/Mostphotos

Våra utgångspunkter

ladda ner vår EU-policy

EU är dock under ständig förändring. Det europeiska samarbetet som inleddes 1957 skiljer sig från det EU som Sverige gick med i 1995, vilket i sin tur skiljer sig från dagens EU-samarbete. Den inre marknaden utgör fortfarande kärnan i EU, men i dag är EU en unik ekonomisk och politisk union med medlemsländer som täcker större delen av Europa och spänner över flertalet politikområden – från klimat, miljö och hälsa till utrikes- och säkerhetspolitik, rättsliga frågor och migration.

EU-medlemskapet har tjänat Sverige väl. Vi behöver EU och EU behöver oss.

  • Industriarbetsgivarna värnar EU-samarbetet
  • Vi tror att EU och dess inre marknad är den viktigaste för fortsatt hållbart välstånd i Europa.

Faktum är att Europa får allt svårare att hävda sig i den globala konkurrensen och konkurrenstrycket från länder som exempelvis Kina och Indien hårdnar. Efter finanskrisen 2008 har sysselsättningsnivån inte återhämtat sig till de nivåer som rådde före krisen, tillväxten inom EU har inte varit tillräckligt hög och produktivitetsökningen står och stampar. Samtidigt präglas omvärlden av en tilltagande protektionism.

Därför behöver EU en ny tillväxtstrategi med ett tydligt fokus på tillväxtskapande åtgärder. Kvarvarande hinder för den fria rörligheten måste tas bort och den inre marknaden måste fortsätta fördjupas.

Tillväxten i Europa är beroende av en global frihandel. Därför ska EU sträva efter fler frihandelsavtal med resten av världen och fortsätta arbeta för en för en öppnare världshandel.

  • Industriarbetsgivarna anser att EU måste fokusera på att stärka de europeiska företagens globala konkurrenskraft och därför behövs en ny långsiktig tillväxtstrategi.
  • Vi efterlyser långsiktigt stabila och förutsägbara regelverk som är gynnsamma för såväl investeringar som innovation.
  • EU måste fortsätta riva hinder för den fria rörligheten på den inre marknaden.
  • EU ska sträva efter fler frihandelsavtal med fler länder.

Att ensidigt öka EU:s ambitioner utan att andra länder och regioner gör detsamma, kan undergräva de europeiska företagens konkurrenskraft och därmed förmågan att, genom hållbara verksamheter, bidra till en bättre miljö globalt. Det är av stor vikt att europeiska företag kan konkurrera på lika villkor som sina konkurrenter i omvärlden och därför är det inte acceptabelt att, samtidigt som företagen i Sverige och Europa aktivt bidrar till klimatomställningen, fortsätter andra länder och regioner utanför Europa att konkurrera med verksamheter som ökar de globala koldioxidutsläppen.

Svensk och europeisk industri har sedan länge arbetat med ett tydligt fokus på miljömässig hållbarhet och produktivitet. Det är viktigt att fokus på hållbar industri går hand i hand med företagens konkurrenskraft. Reformer på såväl europeisk som nationell nivå i hållbarhetsfrågor ska således även skapa förutsättningar för företagen att öka sin produktivitet.

Utgångspunkten måste vara att EU-lagstiftning inte ska överimplementeras av nationella lagstiftare och myndigheter. Fenomenet ”gold-plating”* är problematiskt i hållbarhetsfrågor eftersom det ofta innebär att företagens konkurrenskraft påverkas på ett negativt sätt.

* Implementering utöver vad EU-direktiven kräver. Ett fenomen känt som ”gold-plating”.

  • Industriarbetsgivarna välkomnar EU-ländernas gemensamma ambitioner gällande Parisavtalet och FN:s klimatkonvention.
  • EU måste driva på andra länder och regioner för att dessa ska understödja klimatmålen.
  • Industriarbetsgivarna ska verka för att företagens konkurrens- kraft får ett större utrymme i reformarbetet avseende hållbarhetsfrågor. Hållbarhetsarbete ska möjliggöra ökad produktivitet.
  • Industriarbetsgivarna ska i samverkan med basindustrins branschorganisationer stötta medlemsföretagen i deras strävan att uppfylla klimat- och hållbarhetsmål.

För att uppnå fler arbetstillfällen måste arbetsmarknaderna i Europa fortsätta reformeras. I en del länder kan det handla om att förändra minimilöner eller åstadkomma lägre indirekta arbetskraftskostnader. I andra länder kan det handla om att införa flexiblare anställningsformer eller att förändra socialförsäkringssystemen så att sysselsättning stimuleras. Detta är medlemsstaternas ansvar. Vår modell – den svenska modellen – bygger på kollektivavtal och är en unik företeelse, där arbetsmarknadens parter reglerar de flesta villkoren på arbetsmarknaden. Den vill vi värna.

Fokus på EU-nivå måste fortsättningsvis vara på gränsöverskridande frågor och gemensamma åtgärder för att stärka konkurrenskraften, förbättra rörligheten på den inre marknaden och verka som en motor för ett reformarbete genom benchmarking, där medlemsländerna inspireras att reformera sina arbetsmarknader och sociala system.
På EU-nivå är initiativen om enklare lagstiftning (Refitprogrammet) och ”bättre reglering”* viktiga åtgärder för att minska regelbördan och därmed underlätta tillväxt och jobbskapande.

* Översynen av EU-lagar i syfte att slopa sådana som EU-kommissionen inte anser behövs.

  • Industriarbetsgivarna anser att ansvaret för arbetsrättsliga frågor såsom lönebildning och anställningsvillkor i huvudsak ska ligga hos medlemsstaterna.
  • EU:s regelambitioner på det sociala området – där det över- statliga inslaget bör vara begränsat – får inte undergräva den svenska modellen.
  • Fokus på EU-nivå ska vara på gemensamma åtgärder för att förbättra konkurrenskraften och inspirera till reformer genom benchmarking.

Det finns i ekonomiskt hänseende både fördelar och nackdelar med ett införande av euron i Sverige.

En gemensam valuta ger effektivitetsvinster. Transaktionskostnaderna minskar när växlingskostnaderna försvinner och frånvaron av växelkursvariationer underlättar handel och investeringar. Prisjämförelser och ekonomiska kalkyler blir enklare.

Samtidigt försvinner möjligheten att bedriva en självständig penningpolitik. Detta kan vara problematiskt ur ett svenskt perspektiv om konjunkturen i Sverige utvecklas åt ett annat
håll än i övriga euroländer. Utvecklingen närmast efter den finansiella krisen 2008 visar även att Sverige har fördelar av att ha en egen valuta i det fall EU-länderna samtidigt drabbas av en kris.

  • Industriarbetsgivarna noterar att det finns både fördelar och nackdelar med ett införande av euron i Sverige.
  • Industriarbetsgivarna konstaterar emellertid att den relativt självständiga penningpolitik som har kunnat föras med egen valuta, ränta och riksbank har haft tydliga fördelar för den starkt exportberoende basindustrin.
  • Industriarbetsgivarna konstaterar att ett införande av euron i Sverige inte är aktuellt i dagsläget. På längre sikt kan ett införande av euron eventuellt bli aktuellt och Industriarbetsgivarna understryker att alla aktörer först och främst bör utgå från exportindustrin i sina riskanalyser, då en välmående och konkurrenskraftig svensk basindustri är central för Sveriges välståndsutveckling.

Kontakt

Per Widolf
Per Widolf
Förhandlingschef
Charlotta Steinwall
Charlotta Steinwall
Arbetsrättsjurist, förhandlare